Carros Place

Mina känslor kom som en bomb precis. Jag beter mig som om jag har kommit över din död men det har jag inte märkte jag för en stund sedan. I sådana tillfällen så mår jag piss. Jag är så tom inuti och tårarna bara rinner. Jag kommer ihåg dagen jag fick reda på att du hade gått bort och inuti slets jag i bitar, allting bara rasade. Jag är fortfarande inte "reparerad", jag är inte hel inuti och det kommer jag aldrig bli. Det är så många som inte förstår att du är en så stor del av mig, du är en del av mitt liv och det kommer du alltid att vara. Och när jag fick reda på att du hade gått bort, en del av mig dog då om jag ska vara ärlig.

Det enda som räddar mig just nu är din musik, annars skulle jag varit på botten just nu. Jag vet att det är över ett år sedan du dog och att jag borde ha kommit över din död men ni förstår verkligen inte. Det gör ni inte. Ni kan säga "han var bara en kändis som du aldrig träffade eller kände, varför ska du gråta över honom?" men för mig så är han så mycket mer. Han var och är fortfarande min förebild och jag levde nästan för att en dag få träffa han och få berätta hur mycket han betyder för mig. Bekräfta att vad han gör är så osjälviskt och hur mycket glädje han skänker till miljoner människor utan att bege något tillbaka. Min största dröm gick i bitar. Den drömmen går inte längre att uppfyllas och det känns skit rent ut sagt.